Lite oroande känns det för mej då jag tänker på den där natten då jag var ute och gick, och passerade förbi hemma hos Watsons..
Genom det öppna fönstret hörde jag hur lilla Angelika grät… och, jag klättrade in genom fönstret och smög försiktigt förbi hennes sovande förändrar, ut i köket och hämtade lite mat, som jag gav henne, innan jag kröp ut genom fönstret igen.
Då jag gick vidare på min promenad så jollrade lilla Angel nöjt i sin spjälsäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar