Sally – barnens vän

Pappa Patric är redan på sitt jobb… Mamma Patricia ska iväg till sitt jobb… och barnen Bella och Bosse kan ju inte klara sej själva.
Så, Patricia ringer efter barnvakten Sally, som är där på ett par minuter.

Hon hittar TV:n… och ett par program senare hittar hon barnen också. Bra gjort! *tumme upp*

Sandy på besök

Lisa blir glatt överraskad då det ringer på dörren, och Sandy står utanför.
Sandy hade ju, nyligen, bjudit hem Lisa… och, nu stod hon själv här utanför Lisas dörr.

Men, Lisa behöver inte undra länge… för Sandy berättar nästan omedelbart efter att hon kommit in i vardagsrummet:
Min dotter, Rebecca, skulle verkligen behöva en kompis som är vuxnare än hon själv, men yngre än mej.
Kan du bli den personen, tror du?

Lisa känner sej både hedrad och lite orolig.
Hon lovar att komma över nästa dag och träffa Rebecca.

Sandy ringer och berättar för Rebecca att hon ska vara hemma imorgon – eftersom hon nu är i skolan… och inte alltid kommer hem medan Sandy ännu är vaken.
…Lisa känner lite oro av vad hon får veta…

Organdonator

Ja, alla jobb ska väl tillsättas? Och, som organdonator gör man ju verkligen en betydande insats.
Så tänker Lisa då hon söker jobb på det stora sjukhuset, och får erbjudandet att ta posten som organdonator.
Lite senare träffar Lisa på Titti Snok och Sandy Lantluft, vilka båda, skilda från varann bjuder Lisa att komma hem och hälsa på nån dag.

Det går undan då man ser bort

Medan vi tittat åt andra håll än åt Urlandia’s ett tag så har det hunnit hända en hel del.
Och, mycket av det har kommit till vår kännedom genom att Lisa Rosenkvist flyttade till stan.

 
En mörk onsdagskväll… vid det exakta klockslaget 23:43 anlände hon till 1010 Dogwood Lane.

På torsdagsmorgonen, efter att hon intagit en frukostmacka med sylt på, så gick hon över gatan och hälsade på lite folk som stod och pratade i en trädgård.
Där träffade hon en trevlig gammal tant(!) vid namn Sandy Lantluft.

 
På eftermiddagen, då Lisa varit till sjukhuset och skaffat sej ett jobb som organdonator, så träffade hon ännu en gammal(!) tant vid namn Titti Snok.

Titti och Lisa blev mycket snabbt bästa vänner.

Vilken härlig dag

Igår hann jag med en hel del. Och, det var ju så himla fint väder, dessutom. Så, hela dan blev en enda lång njutning.

Jag tog en uppfriskande promenad till jobbet på morgonen. Och, inne hos chefen fick jag beröm för att jag är en så vaken och observant person.
Det kändes jättekul – och inspirerande.

Direkt efter jobbet ilade jag till kursen i målning som jag beslutat mej för att gå. Och, jösses vad jag lärde mej mycket där!
Tog vägen om affären och köpte med mej staffli och målarpryttlar på vägen hem. Och, innan jag stängde mina korpgluggar sen hade jag redan målat min första tavla här hemma.

Vad är Cyclone för namn, egentligen?

Härom kvällen var jag i Stadsparken på kvällen, eftersom det kändes lite trist att vara hemma. Och, dessutom passade jag på att jobba lite “under cover”… eftersom jag förväntas göra ett pra tjallarjobb om jag ska ha nån chans att bli befordrad.

I parken träffade jag på cyklone, och spelade lite shack med honom. Och, visst lärde jag mej en hel del av att umgås en stund med honom.
Men, jag lyckades inte klura ut var hans namn härstammar ifrån.

Hektisk dag!

Hejsan!
Idag är det en riktigt hektiskt dag.
Första dan på jobbet – som tjallare åt stans poliskår – och så tänkte jag försöka mej på att gå en kurs i att måla tavlor sen. För, jag har alltid velat kunna måla tavlor.

Jag har en kreativ ådra… nånstans inom mej… och jag hoppas kunna få fram den.
Till dess att min kreativa ådra lyckas fixa en snygg design till min blogg så funderar jag på att kolla in Snygga bloggdesigner ifrån BloggaSnyggt.

Nu är jag här!

Hejsan!
Jag heter Ilona, och är nyinflyttad till Urlandia.
Det var Titti som tipsade mej om detta härliga samhälle, sedan vi lärt känna varandra genom internet.

Jag träffade en hel del goa människor redan första dan. Och, fick dessutom vara med om något skrämmande, då jag tänkte bjuda mina nya grannar på middag.

Spisen fattade eld… och jag blev verkligen prutträdd.
Men, Leighton var rådig. Han hittade brandsläckaren, och släckte elden redan innan brandkåren kom.

Det kändes tydligt att det klickade mellan mej och Leighton redan ifrån början.
Så, det är nog bara en tidsfråga innan han tar ut mej på date!

Jäkla tjyyyvar!!!

Chris Watson kom hem sent efter att ha varit till bokrean och köpt upp sej på en bok om logik – nåt som han känner ett behov av att lära sej mer om – och kom in och hittade en inbrottstjuv mitt i vardagsrummet.

Han ringde polisen… som snabbt var på plats… men tjuven sprang ut just då dom kom, och poliserna hann inte ur bilen och ikapp snabbt nog.

Så, där försvann TV’n som Amelia kämpat hela eftermiddan med att laga.

Vad ska det bli av Angel?

Lite oroande känns det för mej då jag tänker på den där natten då jag var ute och gick, och passerade förbi hemma hos Watsons..
Genom det öppna fönstret hörde jag hur lilla Angelika grät… och, jag klättrade in genom fönstret och smög försiktigt förbi hennes sovande förändrar, ut i köket och hämtade lite mat, som jag gav henne, innan jag kröp ut genom fönstret igen.

Då jag gick vidare på min promenad så jollrade lilla Angel nöjt i sin spjälsäng.

Sandy’s längtan

Sandy Lantluft flyttade ursprungligen till Urlandia för att komma bort ifrån sitt förflutna och för att finna ro och nya vänner.

Hon har funnit ett toppenbra jobb… fått en hel del nya bekanta och en och annan vän… och hon trivs jättebra i sitt lilla hus – fast det ännu känns lite tomt efter de 3 andarna som bodde där då hon flyttade in.

Sandy har kommit rätt långt med sin hobby, att måla tavlor. Och hon känner till allra största del harmoni i tillvaron.

Men, det är en sak som inte är helt bra…
Hon känner en längtan…
En längtan efter kärleken från en man…
Och, en längtan efter ett barn att älska…

En rätt händelserik dag i Urlandia

På min förmiddagspromenad i förrgår träffage jag Sandy Lantluft. En väldigt trevlig och glad ung kvinna, som nyligen kommit till Urlandia.

Jag har träffat henne en gång tidigare, då jag gick förbi hemma hos henne och fick höra om de 3 andarna som bodde i hennes hus, och aktiverade henne med städning hela tiden.

Stackars Sandy blev så trött av detta att hon tackade JA då det dök upp en man vid hennes hus en dag och erbjöd sej att få andarna att flytta.

Samtidigt tyckte hon det kändes trist, eftersom dom ju trots allt var rätt trevliga. Och, Sandy hade inget emot sällskapet.

Men, nu är andarna borta, berättade hon.

Sandy gick iväg till skolan och sin första lektion i konsten att måla tavlor, och genast då hon kom hem därifrån satte hon igång med sin första skapelse - som var klar och hängd på väggen innan hon fick i sej middagsmaten.

Själv gick jag iväg till Stadshuset och kollade om dom hade något jobb åt mej där.

Sandy berättade att hon jobbar där, som podiumpolerare. Och, det kändes som ett jobb - och framför allt en karriärsväg - som passar mej.

Jag är ju en extremt social person, som tycker om att lyssna på andra människor. Och, inom politiken är det en mycket bra egenskap att ha.

Jag hade turen att få ett jobb som podiumpolerare. Så, nu ska det minsann skina som aldrig förr. Och, varenda talare kommer att blända sina åhörare.

Lite senare begav jag mej ut på stan för att känna in atmosfären bland mina framtida bästa vänner och väljare (då jag sen kommit så långt i karriören,,, det gäller att så tidigt det man sen ska skörda).

Och, då träffade jag bl.a Amelia - som även hon hittat till stadens "grill-a-ton" nere vid stranden.

Vi spelade ett parti schack och hon gjorde mej matt. När Amelia åkte hem för att sova så stack jag in till stan... för jag hörde att det var schackturnering där... och tänkte att jag ju kunde vinna ett par partier nu, när jag var igång.

Men, då jag kom fram hade dom just slutat, med Robin Joseph som senaste segrare.

Och, Robin var i full färd med att plocka med sej äpplen och limefrukter från parkens träd, innan han åkte hem.

/ Titti

Titti tittar in och säger...

Godmorgon allihopa!

Det känns som om det är något alldeles extra speciellt med den här dagen.

När jag vaknade imorse så stod mitt hus på min tomt!

Visst... allt är inte klart än. Men, nu har jag i alla fall ett kök att laga mat i, ett badrum och ett sovrum med en skön säng att sova i.

Kanske beger jag mej ut på stan och spanar efter ett jobb sen... eller... så stannar jag hemma och bara beundrar mitt underbara hem!

Den här dan kommer helt klart gå till historien!

Titti tittar in

Hej där!

Det är jag som är Titti.

Jag bor i Urlandia... eller... jag kommer snart att bo på Ekskogsbacken, där jag köpt en tomt och tänker bygga ett riktigt drömhus.

Min första dag i Urlandia blev riktigt intressant, faktiskt.

Eftersom jag inte har något eget hus ännu så spenderade jag dagen med att gå runt hos andra som bor i stan, för att göra mej lite mera bekant med folk.

Och, det visade sej mycket givande och spännande.

Hemma hos Sandy bodde det minst 3 andar då hon flyttade in. Förvisso rätt trevliga, men ack så jobbiga för stackars Sandy, som fick städa efter dom hela tiden.

Robin bor i ett jättehäftigt hus i en skogsdunge.

Hemma hos Amelia, Chris och deras lilla dotter Angel var det riktigt dramatiskt.

Medan Amelia var ute på stan... för hon skulle hinna med bokrean, tänkte hon... så hade Chris och Angel besök hemma av några av grannarna.

Och, sent på kvällen - just då vi alla skulle gå hem, och Amelia redan hunnit gå och lägga sej - så fick en av grannarna åka akut in på BB.

Jag uppfattade aldrig hennes namn, mitt i tumultet.

Chris följde med henne till BB... och kunde sen meddela att det fötts en välskapt liten gosse.

Nu är det hög tid för mej att slå upp ett tält eller nåt. Så, vi hörs senare!

Näckrosvägen 72

På Näckrosvägen 72 bor Amelia Watson. Hon jobbar som tjallare åt polismyndigheten, och drömmer om att komma riktigt långt på den linjen.

Förändringens vindar...

Vid skiftet maj/juni 2009 svepte en förändringens vind över Urlandia.
Många viskade i de angränsande samhällena om rena katastrofen.
Man kunde utifrån inte urskilja något som helst liv... men, känslan av att något spirar där under rasmassorna var påtaglig på morgonen den 1 juni.

Se hit med jämna mellanrum för att följa utvecklingen.

En ny familj kommer till Urlandia

Familjen Nittree består av pappa Gösta, mamma Elisabeth, tonåringarna Hasse och Maggan, barnet Klasse, bebisen Ludde och byrackan Bella.
Gösta och Elisabeth delar livsambitionen att uppnå högsta möjliga status inom den kriminella karriärsstegen, och bli Mästerskurkar.
Hasse och Maggan fixar jobb efter skolan det första dom gör då dom kommer till Urlandia. Och, det kommer familjen att behöva. För, pengarna är redan slut.

Ändå köpte dom inte ens ett hus stort nog för dom alla. För, huset dom egentligen ville ha - med swimmingpool inne mm - var lite för dyrt för dom att starta med.

Vilken lyckad shoppingkväll jag haft!

Bella Lejonklo bloggar...
kväll har jag varit ute. Jag tog en taxi till hörnbutikerna i Urlandia City, bara en liten bit ifrån där jag bor. Taxikillen var jättetrevlig. Han bjöd på en del av resan eftersom han har läst min blogg och var så glad över att få köra mej i sin taxibil. Coolt va?! Och, vilka snygga kläder jag hittade!!! Ni anar inte!! Jag visar bilder, förståss.
Är det något som jag kan göra hur mycket som helst så är det att beundra hur snygg jag är!

Jag såg absolut, självklart, till att bli fotograferad - som alltid!

Hem tog jag taxi... eftersom jag ju inte vill slita på mina vackra skor, genom att gå de hundratals steg det handlar om.

Hyran obetald

Pga att Bo spenderade så mycket extrapengar på att köpa alla lyxiga saker, inför det misslyckade försöket att få privatskolans rektor att godkänna Liv som elev, har familjen Simonsson fått en urdålig ekonomi.
Lilian satte in en annons i Urlandia's tidning om att det finns ett rum att hyra i deras hus, så att dom åtminstone kan få råd att betala hyran.
Hyresvärden är allt annat än imponerad.

Ödesdiger flirt

Ojojoj... nu blev det jobbigt.
Pappa Bo ville så gärna imponera på Urlandia privatskolas rektor - så att Liv skulle kunna få den bästa möjliga utbildningen - och därför köpte han en massa dyra saker, att imponera på rektorn med.
Han bjöd hem rektorn på middag, och det hela avlöpte jättefint... nästan hela kvällen.
Rektorn blev, mycket riktigt, jätteimpad av alla dyra leksaker, konsten på väggarna och även den hemlagade maten. Och, att fjäska och ställa sej in hos rektorn hade Bo stor framgång med.
Liv hade sin plats i skolan som i en liten ask.... ända tills dess att Bo, i sin avslappnade iver, råkade bli lite väl "flirtig" emot rektorn.

Ajajaj... rektorn blev bestört, och informerade Bo om att Liv verkligen inte var välkommen till hans fina skola. Och, Lilian... jisses... så nära skilsmässa har dom nog aldrig varit tidigare.

Förstår dom inte att jag inte vill vara med och leka om det ska vara på andra villkor än mina egna?

Hej igen, allihopa!
Vet ni vad, alla mina älskade bloggläsare, idag har jag känt att jag har makten. Och, det är en helt cool känsla, faktiskt.
Vem hade kunnat tro för 1 år sedan att jag, som bara är nyligen vuxen, idag skulle ha makt över både internet, TV och en massa människor?
Jag skriver här på min blogg. Jag sitter i mitt underbara sovrum, med vita väggar och den skönaste säng man kan hitta. Jag sitter vid mitt enormt fina skrivbord och skriver på min alldeles egna dator,
Och, så kommer det andra människor och säger saker som dom tycker om mej.
Kan dom inte förstå att jag leker mina egna lekar, och att jag faktiskt inte vill leka på någon annans lekplats.
Om dom vill vara med mej och leka så måste dom göra det på min lekplats - där jag har makten.
Förstår dom inte att det är jag som bestämmer?
Det var jag som var först. Och, det är jag som har sista ordet.

Visst... jag säger saker varje dag som motsäger det jag sa dagen innan... Men, det är ju min plan. Min lek. Mina villkor.
Jag gör som jag vill. Och, jag kallar vem jag vill för vad jag vill.
Och, det ger verkligen inte dom rätten att tro att jag ska träffa dom öga mot öga och prata som vuxna människor med varandra.
Det är ju inte det som min blogg går ut på.
Kan dom inte förstå det?
Det är ju jag som bestämmer. Och, det är jättecoolt!

Jag ska vara med i TV också, och prata om det jag skrivit om på bloggen.
Men, bara om dom andra inte är med, och kan svara eller göra mej svarlös.
Jag har ju inte kunnat planera vad jag ska säga om jag inte vet vad dom tänker säga.
Och, det är omoget av dom att ens tro att jag ställer upp på det.

Ser ni, mina älskade bloggläsare, vilken idé jag har här?

F.ö har jag så mycket att göra idag, så jag blir alldeles snurrig. Och, det är så underbart roligt!

Vi hörs snart igen!
/Bella Lejonklo

Som på beställning...

...har det flyttat in en juridikstuderande, bloggande, pälsklädd blondin i Urlandia City.
Hon låter hälsa:
Hej allihopa!
Jag förstår att ni har väntat på mej. Och, nu är jag här!
Tänk att jag har ett helt hyreshus uppkallat efter mej. Hur coolt är det?
"Bellas sköna stadsvåningar" heter huset. Och, det var ju självklart för mej att flytta in där.
Min alldeles egna hyresvärd, Barbara Tång, är jättetrevlig. Att hon beundrar mej - bara för att jag är jag - gör ju inte saken sämre.
Min livsönskan, just nu, är att skaffa 6 husdjur som allihopa är de mest lyckade husdjur som finns. Nåt annat än de allra mest lyckade husdjuren vore otänkbart för mej, då det måste heta "sådan matte..." osv...
Jag siktar på ett jobb högst upp i karriärsstegen för juridik, och till dess att jag kommer dit så skriver jag min blogg.
Jag har det underbaraste skrivbordet... där min fantastiska dator står, och bara väntar på att få förmedla min blogg till alla som läser den,

Snart kommer bilder.
Vi hörs snart igen!
/Bella Lejonklo

Liv - en liten forskare

Liv har nu blivit så pass stor att hon har börjat intressera sej för en hel del saker som finns utanför hennes egen lilla "bubbla". Och, då mamma & pappa köpte ett teleskop till henne så blev hon så exalterad att hon stod i sitt sovrumsfönster och spanade in stjärnorna på himlen nästan hela natten.

På morgonen har det snöat så mycket, under natten, att skolbussen inte kan komma fram.
Så, Liv får sitta hemma och plugga.

Flamberad lunch á la Lilian

Lilian tänker att hon ska laga lite lunch att bjuda grannarna på, nu när dom haft vänligheten att komma och välkomna dom.
Men, vad händer? Jo, spisen tar eld då hon råkar vicka lite på matkarotten ovanför plattorna.

Vilken tur att brandlarmet ovanför spisen var kopplat direkt till brandstationen... så att inte hela huset brann upp.

Det hände sej en dag...

...att familjen Simonsson flyttade till Urlandia.

Pappa Bo, mamma Lilian och deras lilla dotter Liv. Deras ögonsten.

Grannarna runt omkring var nyfikna på den nya familjen. Men, det var ju inte precis så att dom slogs om att hälsa sina nya grannar välkomna.

Varför?

Lilian kollade genast efter ett jobb. Men, även fast det nu fanns annonser i tidningen där det söktes personal så kände inte Lilian att hon ville lämna lilla Liv ensam alltför tidigt, om nu inte rätt jobb - inom journalistik - fanns i tidningen.

Så, idag fick det räcka med att Bo tog en tjänst inom det militära.

Det borde klara att försörja den lilla familjen ett tag framöver, åtminstone.