Dag 1

Det var en gång en liten tjej som fötts till en familj där det var ont om kärlek och engagemang.

Johannas mamma Eva tyckte verkligen inte om barn. Och, Johanna hade hon varit irriterad på ända sedan den där första gången som hon mådde illa under graviditeten, nån gång i sjätte veckan.

 

Men, Johannas smala lycka var att hennes pappa, Adam, åtminstone försökte ta hand om henne.
Att han tränade henne i att gå på pottan må ha varit för att själv slippa ifrån blöjbyten. Men, Johanna växte ju med uppgiften.
Och, det skulle ju hjälpa henne att bli en vuxen person som klarar av att ta hand om sej själv.

De ljuvaste av toner

Juliette går till bokhandeln för att köpa lite böcker om händighet och trädgård, och då hon kommer ut på gatan så möts hon av de ljuvaste av toner. Hon följer tonerna runt kröken, och där står Jon Lessen och spelar gitarr... så Juliette känner sej nästan trollbunden.
När Jon slutat spela, och Juliette slutat dansa, så pratar dom med varann... en lång stund...

Tvillingarna Sommardröm

Juliette och Julianne Sommardröm beslutar sej för att flytta till Urlandia och har i stort sett ingenting med sej, mer än sina respektive personligheter.
Och, även fast dom må vara lika till utseendet så är dom allt annat än lika till sätt och person.
Och, här börjar deras bana i Urlandia - som sambos i Hundkojan, ett litet gulligt hus med 2 sovrum, 1 vardagsrum och 1 kök.

Urlandia har fått en “fru”.

Det har uppstått nån sorts fenomen som gjort att vi fått en kopia av “Hollywood-fruar” i Urlandia… med EN "fru”. Fru Höna.

Patricia Hen visar stolt upp sitt hem och sina barn, då Mona kommer förbi på sin cykel.

Medan Mona tittar på TV och umgås med barnen Bosse och Bella, springer Patricia förtvivlat omkring och letar efter toaletten.
Ja, det är inte alltid bara trevligt att bo så stort att man inte hittar dit man ska.

Men, hur har detta kunnat ske?
Hur har Patricia Hen kunnat bli “Urlandiafru”?

Följ den spännande fortsättningen…

Nytt projekt på G

Jag jobbar, från idag, på ett alldeles speciellt projekt, som jag är säker på att väldigt många kommer att få stor nytta av.
Jag gör detta tillsammans med en mycket god vän, som har medel att se till att vårt projekt når ändå ut till dej!

Kom tillbaka strax för att få veta mera.

Så tokigt det kan bli…

Blev inbjuden på fika hos grannen imorse och där träffade jag Patric, som visade sej vara en mycket mysko person.

Han log och pratade… hans ansikte sa en sak (trevligt) medan orden sa nåt helt annat (otrevligt).

Först tyckte jag att jag hade överseende med honom, eftersom det ju var första gången vi sågs.
Men till sist – och då han gjort likadant mot värdinnan i huset – så kände jag att jag måste fråga honom vilket humör han egentligen var på, då han pratade så dubbeltydligt med mej.

- Pratar jag med dej? Nä, det skulle jag väl inte tro.
Du är väl inget särskilt?
Det blev svaret jag fick… och jag kände att jag hamnat i “dårarnas paradis”… och såg mej oroligt om efter gömda kameror… samtidigt som jag gick hemåt, istället.