Hyran obetald

Pga att Bo spenderade så mycket extrapengar på att köpa alla lyxiga saker, inför det misslyckade försöket att få privatskolans rektor att godkänna Liv som elev, har familjen Simonsson fått en urdålig ekonomi.
Lilian satte in en annons i Urlandia's tidning om att det finns ett rum att hyra i deras hus, så att dom åtminstone kan få råd att betala hyran.
Hyresvärden är allt annat än imponerad.

Ödesdiger flirt

Ojojoj... nu blev det jobbigt.
Pappa Bo ville så gärna imponera på Urlandia privatskolas rektor - så att Liv skulle kunna få den bästa möjliga utbildningen - och därför köpte han en massa dyra saker, att imponera på rektorn med.
Han bjöd hem rektorn på middag, och det hela avlöpte jättefint... nästan hela kvällen.
Rektorn blev, mycket riktigt, jätteimpad av alla dyra leksaker, konsten på väggarna och även den hemlagade maten. Och, att fjäska och ställa sej in hos rektorn hade Bo stor framgång med.
Liv hade sin plats i skolan som i en liten ask.... ända tills dess att Bo, i sin avslappnade iver, råkade bli lite väl "flirtig" emot rektorn.

Ajajaj... rektorn blev bestört, och informerade Bo om att Liv verkligen inte var välkommen till hans fina skola. Och, Lilian... jisses... så nära skilsmässa har dom nog aldrig varit tidigare.

Förstår dom inte att jag inte vill vara med och leka om det ska vara på andra villkor än mina egna?

Hej igen, allihopa!
Vet ni vad, alla mina älskade bloggläsare, idag har jag känt att jag har makten. Och, det är en helt cool känsla, faktiskt.
Vem hade kunnat tro för 1 år sedan att jag, som bara är nyligen vuxen, idag skulle ha makt över både internet, TV och en massa människor?
Jag skriver här på min blogg. Jag sitter i mitt underbara sovrum, med vita väggar och den skönaste säng man kan hitta. Jag sitter vid mitt enormt fina skrivbord och skriver på min alldeles egna dator,
Och, så kommer det andra människor och säger saker som dom tycker om mej.
Kan dom inte förstå att jag leker mina egna lekar, och att jag faktiskt inte vill leka på någon annans lekplats.
Om dom vill vara med mej och leka så måste dom göra det på min lekplats - där jag har makten.
Förstår dom inte att det är jag som bestämmer?
Det var jag som var först. Och, det är jag som har sista ordet.

Visst... jag säger saker varje dag som motsäger det jag sa dagen innan... Men, det är ju min plan. Min lek. Mina villkor.
Jag gör som jag vill. Och, jag kallar vem jag vill för vad jag vill.
Och, det ger verkligen inte dom rätten att tro att jag ska träffa dom öga mot öga och prata som vuxna människor med varandra.
Det är ju inte det som min blogg går ut på.
Kan dom inte förstå det?
Det är ju jag som bestämmer. Och, det är jättecoolt!

Jag ska vara med i TV också, och prata om det jag skrivit om på bloggen.
Men, bara om dom andra inte är med, och kan svara eller göra mej svarlös.
Jag har ju inte kunnat planera vad jag ska säga om jag inte vet vad dom tänker säga.
Och, det är omoget av dom att ens tro att jag ställer upp på det.

Ser ni, mina älskade bloggläsare, vilken idé jag har här?

F.ö har jag så mycket att göra idag, så jag blir alldeles snurrig. Och, det är så underbart roligt!

Vi hörs snart igen!
/Bella Lejonklo

Som på beställning...

...har det flyttat in en juridikstuderande, bloggande, pälsklädd blondin i Urlandia City.
Hon låter hälsa:
Hej allihopa!
Jag förstår att ni har väntat på mej. Och, nu är jag här!
Tänk att jag har ett helt hyreshus uppkallat efter mej. Hur coolt är det?
"Bellas sköna stadsvåningar" heter huset. Och, det var ju självklart för mej att flytta in där.
Min alldeles egna hyresvärd, Barbara Tång, är jättetrevlig. Att hon beundrar mej - bara för att jag är jag - gör ju inte saken sämre.
Min livsönskan, just nu, är att skaffa 6 husdjur som allihopa är de mest lyckade husdjur som finns. Nåt annat än de allra mest lyckade husdjuren vore otänkbart för mej, då det måste heta "sådan matte..." osv...
Jag siktar på ett jobb högst upp i karriärsstegen för juridik, och till dess att jag kommer dit så skriver jag min blogg.
Jag har det underbaraste skrivbordet... där min fantastiska dator står, och bara väntar på att få förmedla min blogg till alla som läser den,

Snart kommer bilder.
Vi hörs snart igen!
/Bella Lejonklo

Liv - en liten forskare

Liv har nu blivit så pass stor att hon har börjat intressera sej för en hel del saker som finns utanför hennes egen lilla "bubbla". Och, då mamma & pappa köpte ett teleskop till henne så blev hon så exalterad att hon stod i sitt sovrumsfönster och spanade in stjärnorna på himlen nästan hela natten.

På morgonen har det snöat så mycket, under natten, att skolbussen inte kan komma fram.
Så, Liv får sitta hemma och plugga.

Flamberad lunch á la Lilian

Lilian tänker att hon ska laga lite lunch att bjuda grannarna på, nu när dom haft vänligheten att komma och välkomna dom.
Men, vad händer? Jo, spisen tar eld då hon råkar vicka lite på matkarotten ovanför plattorna.

Vilken tur att brandlarmet ovanför spisen var kopplat direkt till brandstationen... så att inte hela huset brann upp.

Det hände sej en dag...

...att familjen Simonsson flyttade till Urlandia.

Pappa Bo, mamma Lilian och deras lilla dotter Liv. Deras ögonsten.

Grannarna runt omkring var nyfikna på den nya familjen. Men, det var ju inte precis så att dom slogs om att hälsa sina nya grannar välkomna.

Varför?

Lilian kollade genast efter ett jobb. Men, även fast det nu fanns annonser i tidningen där det söktes personal så kände inte Lilian att hon ville lämna lilla Liv ensam alltför tidigt, om nu inte rätt jobb - inom journalistik - fanns i tidningen.

Så, idag fick det räcka med att Bo tog en tjänst inom det militära.

Det borde klara att försörja den lilla familjen ett tag framöver, åtminstone.