Det var en gång en liten tjej som fötts till en familj där det var ont om kärlek och engagemang.
Johannas mamma Eva tyckte verkligen inte om barn. Och, Johanna hade hon varit irriterad på ända sedan den där första gången som hon mådde illa under graviditeten, nån gång i sjätte veckan.
Men, Johannas smala lycka var att hennes pappa, Adam, åtminstone försökte ta hand om henne.
Att han tränade henne i att gå på pottan må ha varit för att själv slippa ifrån blöjbyten. Men, Johanna växte ju med uppgiften.
Och, det skulle ju hjälpa henne att bli en vuxen person som klarar av att ta hand om sej själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar